Heja utvecklingen!

Jag hade planerat ett par Sverokintensiva veckor. Stannade längre på medeltidsveckan än mina styrelsekamrater, för att få tillfälle att umgås med lajvare jag känner och tycker om, och hann med ett par möten med styrelsemedlemmar i min lajvförening när jag ändå var igång. Väl hemma var tanken att jag skulle vara med och grunta på Ung08, men tyvärr slogs jag av en elak halsfluss och fick stanna hemma. Följaktligen fick de andra klara sig utan mig, och jag har fortfarande inte sett profiltröjorna som jag ritade och beställde in real life. Förhoppningsvis blir det ändring på den saken.

Eftersom jag nu inte varit så aktiv inom distriktet sedan Expedition Gotland så tänkte jag istället skriva om det jag faktiskt gjort - ägnat mig åt verksamhet.

Nu i helgen har jag befunnit mig i Sunne, Värmland, och deltagit i lajvet "I Selmas spår - Gästabudet på Fors", som arrangerades av föreningen Arfold ihop med bl.a. Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris och vårt granndistrikt Sverok Svealand. Det var ett väldigt speciellt lajv, som baserade sig på Selma Lagerlöfs roman "Gösta Berlings saga". Deltagarna spelade karaktärer ur romanen, och istället för att, som vanligtvis, skriva sig en roll, så blev det mycket så att man tolkade en karaktär ur boken och gjorde den till sin egen.

Trots att det kan verka som ett relativt smalt lajv, så hade det en relativt hög procent förstagångslajvare, däribland ett par äldre personer. Det här gladde mig att se, eftersom jag absolut inte tror på att man som förstagångslajvare måste åka på "nybörjarvänliga" lajv med låga krav. Jag tror också att många som inte är bevandrade i fantasy- och rollspelsgenrena har lättare att anknyta till ett lajv som baserar sig på en känd roman, än till ett land med konstigt namn som ligger långt långt borta i medeltiden, och där det springer omkring orcher och troll.

Jag har aldrig heller tidigare känt att mitt lajvande varit så kulturellt, som det var den här helgen. Visst, jag och mina vänner brukar leka rollspel i skogen, och är stundom sjukt seriösa. Men när vi dessutom använder oss av och drar in ett litterärt verk i det hela, då börjar det verkligen likna någonting.

Dessutom engagerade jag mig mycket djupare i romanen efter att ha lajvat i den. Jag läste de sista kapitlen när jag kom hem från lajvet och blev mycket mer berörd då, än vad Selmas stundom ganska trista berättarstil hade kunnat göra mig om jag inte redan varit bekant med karaktärerna på en så nära personlig nivå.

Helt enkelt; jag vill slå en slag för den här sortens lajv och hyllar gärna föreningen Arfold för att de genomfört ett. Det är så skönt att lajvhobbyn utvecklas och att lajv kan vara så mycket mer än Enhörningens nybörjarkampanj. Jag tar av mig min hatt i respekt.